- Å r det någon som har en halstablett? Min fråga var desperat, jag kved fram den. Ingen förbarmade sig över mig, jag fick bara: - Tyst! Det hjälpte inte mot min uttorkade hals. Gästbesöket var ytterst speciellt. Biljetterna hade varit slutsålda långt innan konserten. Men min rethosta gick inte att dölja. Konserten hade pågått en halv timme när en högljudd hostattack tvingade mig ut ur salongen. Många arga par ögon blängde mig i nacken där jag smet ut. Jag svor tyst för mig själv. Rethostan bara fortsatte. En vaktmästare dök upp och bara pekade mot utgången. Han var högröd i ansiktet, höll säkert tillbaka ett argt "Försvnn härifrån!". Som en skamsen hund med svansen mellan benen tvingades jag lämna hela konserten.Dagen därpå skrev en musikkritiker att konserten varit underbar. Denna chans att se gästartisten var unik, han önskade att alla kunde varit där och hört den fantastiska konserten! Dock ondgjorde han sig över att en i publiken stört mästaren och kritikern tyckte att förkylda människor borde portförbjudas. Jag var glad att inte mitt namn och bild bifogades recensionen.En liten sannhistoria som kortnovell.Nere i Wien har de goda halskarameller i vaxat papper ute i foajen i väggfasta skålar. Bara att ta om man känner sig hostig. Smart av konserthuset i Wien. Finns förkylt folk där också, precis som här, men smart ledning som löst hostattackerna ganska enkelt.en hostfri konsert på Södra Teatern…